Uppåkra har genom de senaste årens arkeologiska undersökningar visat sig vara Sydsveriges största, fyndrikaste och mest långvariga järnåldersbosättning. På denna plats har det funnits en stadsliknande bebyggelse och en intensiv och komplex verksamhet har försiggått under en period som sträcker sig över mer än ett årtusende, från århundradet f. Kr. till cirka 1000 e. Kr.
Fyndplatsen sträcker sig över ett 40 hektar stort område med tjocka kulturlager, ibland på hela två meters djup. Regelbundna avsökningar med metalldetektor har hittills resulterat i över
20 000 fynd, merparten i brons men även rikliga mängder föremål i silver, guld och järn förekommer. Fynden visar på att man har haft ett högt utvecklat lokalt hantverk men även ett omfattande handelsutbyte med stora delar av Europa.
Vid arkeologiska utgrävningar av ett centralt område i bosättningen har man funnit en mängd lämningar av hus och gårdar. Bland dessa påträffas en unik byggnad som genom sin säregna konstruktion, sin långa livstid och sina uppseendeväckande fynd, kommit att få beteckningen kulthus eller ceremonihus.
Trots att endast mindre områden av fyndplatsen ännu undersökts så är arkeologerna övertygade om att Uppåkra har fungerat som ett ekonomiskt, politiskt och religiöst maktcentrum för en stor del av regionen. Kanske har Uppåkra varit kungssätet för ett skånskt rike.
Hemsidan har tillkommit genom samarbete mellan Institutionen för Arkeologi och Antikens Historia vid Lunds Universitet, Lunds Universitets Historiska Museum och Staffanstorps kommun. Den har i avsikt att förmedla resultat från de arkeologiska undersökningarna och teorier och rön från den senaste forskningen samt att ge en bild av en skånsk forntida centralort.